Historia-old

Lyckad integration mellan grönska och bostadshus

Blackeberg byggdes i tidstypisk stil under tidigt 1950-tal och anses representera en lyckad strävan att integrera bostadshus i naturområde. Områdets södra och norra utkanter har under 2000-talet börjat exploateras med nyproduktion, och ytterligare utbyggnad är beslutad i det östra området kring Blackebergsvägen.

Blackeberg 1950. Foto: Wikimedia

Historia

Blackeberg var ett torp på Råckstas ägor, omnämnt första gången 1599. 1785 köptes Blackeberg av bagaren och handelsmannen Johan Tillander för att användas som sommarställe. 1861 revs torpet av “snus-kungen” Knut Ljunglöf som lät bygga sjövilla, stall, kvarn och såg. Här byggde han ett större hus och den kombinerade kvarnen och sågen vid Kvarnviken finns fortfarande kvar och drivs numera ideellt av Vällingby hembygdsgille som ett kulturminne. Anläggningen drevs ursprungligen med vatten som leds i en ränna från Råcksta träsk, som fungerar som kvarndamm. Senare ersattes vattendriften med en tändkulemotor och numera med dieselmotorn från en ombyggd traktor. Åren 1890-1893 lät Knut Ljunglöf uppföra den stora villan, Ljunglöfska slottet med tillhörande park, Ljunglöfska parken, i Blackeberg. Slottet och parken ligger på Blackebergsbacken intill Mälaren.

På 1880-talet byggde Knut Ljunglöf mangårdsbyggnaden Lilla Ängby vid det som idag har Bällstavägens och delar Blackebergsvägens sträckningar. Lilla Ängby gård är en liten rödmålad mangårdsbyggnad, som ligger i hörnet av Holbergsgatan och Blackebergsvägen i Blackeberg. Nordväst om gården finns idag Ängby kyrka, som ligger i Blackeberg vid gränsen till Södra Ängby. Lilla Ängby gårds stallbyggnad låg på platsen för nuvarande Ängby kyrka. Gården är vad som finns kvar av en liten bondgård, som avstyckades 1720 från Stora Ängby gård.
Milstenen vid Blackebergsvägen i Lilla Ängby, en 1/4-milsten, sattes upp 1778 av landshövding Jacob Johan Gyllenborg vid den gamla vägen från Stockholm till färjestället vid Tyska Botten för vidare färd till Drottningholm.

På Blackebergsbacken vid Mälarens strand uppstod under åren 1928 till 1930 Frimurarebarnhuset efter ritningar av arkitekt Hakon Ahlberg. Anläggningen, som bekostades av Frimurarorden, var en internatskola och ett barnhem och hade byggds på den stora Ljunglövska egendomen. Idag är Frimurarbarnhusen en del av Blackebergs sjukhus och inrymmer Västerorts Aktivitetscenter VAC.

Kort före andra världskriget planerade fastighetsdirektören Axel Dahlberg att uppköpa mark i Blackebergsskogen i anslutning till Frimurarebarnhuset för att stadsplanelägga en villabebyggelse likt Södra Ängby. Andra världskriget kom dock emellan och projektet kom aldrig till stånd.

Stockholms stad köpte Blackebergs ägor 1948 och bebyggde dem med trevånings smalhus, lamellhus, punkthus, centrum, biograf och bibliotek i tidstypisk stil under det tidiga femtiotalet. Torget med sina tre fontäner utformades av Erik Glemme. Blackeberg är i sin helhet synnerligen välbevarat och anses av många vara ett mycket lyckat resultat av strävan att integrera bostadshus i naturområde. Områdets plan är oregelbunden och i arkitekturen finns snillrika variationer i detaljutformning inom en övergripande, sammanhållande idé.